Tjerna 400 allsvenska matcher, del 5
Helsingborgs målvakt Sven Andersson spelade 431 allsvenska matcher och det är det rekordet i antal spelade allsvenska matcher. På andra plats återfinns Thomas Ravelli med 416 allsvenska matcher. Senast en allsvensk utespelare gjorde 400 matcher var 1947 när Elfsborgs Sven Jonasson mäktade med 410 allsvenska matcher, detta är tredjeplatsen i listan. Nu är Jonassons rekord som utespelare i fara då Daniel Tjernströms spelarkarriär tagit honom över 400 allsvenska matcher för Degerfors IF, Örebro SK och AIK. 400!
Möt Tjerna själv, några andra levande svenska fotbolllegendarer samt Tjernas föräldrar i denna intervjuserie av Tommy Arvidsson om hur det gick till när Tjerna sprängde vallen och skrev in sig i svensk fotbollshistoria! Häng i sex delar med på ett tidsdokument som börjar på AIK:s träningsanläggning Karlberg sommaren 2011. Del 5 av 6.
Text: Tommy Arvidsson
***
Det sitter i generna - möt Tjernas föräldrar Annika och Leif
Det sitter i generna - det hör man ofta när elitidrottares fysik diskuteras. Hur sant är det? Jag visste redan innan denna intervjuserie gjordes, att åtminstone Daniels pappa Leif spelat ishockey på elitnivå. Jag vill veta mer och träffade mamma och pappa Tjernström på Råsundas läktare innan AIK mötte Mjällby AIF den 1 april 2012. Den sista allsvenska premiären någonsin på Råsunda.
Berätta lite kort om er själva och om ert eget idrottande.
Leif: - Jag jobbar som montör på BA Systems i Bofors och är född 1949. Jag har spelat ishockey i Clemensnäs IF i Skellefteå, vi spelade i Allsvenskan 1969-70. Sen flyttade jag söderut till Mariestad i ett år, sen blev jag värvad till Bofors IK. Där spelade jag 1973-79.
Ni har tre vuxna barn, vad tror ni att det har betytt att de har en pappa som har idrottat?
Leif: - Det kanske har betytt en del, jag var ju rätt engagerad när jag spelade själv, jag varvade ner i Hällefors efter ishockeyn i Bofors, så jag var rätt uppknuten med det efteråt. Det är mest Annika som ställt upp och engagerat barnen i idrott kan man säga, i alla fall från början.
Annika: - En idrottsintresserad familj har vi varit, de var ju duktiga alla tre barnen i utförsåkning och tävlade. Jag är född 1950 och jobbar som aerobicsinstruktör på olika gym, det har jag gjort i 30 år. Nu har vi fem barnbarn så det är full fart med dem. Alla åker skidor i alla fall.
Det stod klart tidigt att Daniel skulle bli något inom idrott?
Leif: - Han var 14 år när han blev ”Mr Buster”…
Annika: - ”Buster Cup” hette det, då blev han ”Mr Buster”. Daniel valde inte mellan fotboll och utförsåkning innan han var 18 år. Han dubblerade fram till 18 års ålder, men då hörde Degerfors av sig. De spelade ju i Allsvenskan, så då valde han fotboll.
Hur kändes hans val för er?
Annika: - Han var tvungen att ta ett beslut, det gick inte att dubblera längre.
Tog han beslutet själv eller hjälpte ni till?
Annika: - Han tog det själv (skratt).
Leif: - Degerfors gick upp i Allsvenskan då så det var ett lätt val, kan man säga.
Annika: - Skidor kan man åka på fritiden också.
Daniel kom till Örebro SK 1996, det är ju också i närheten av Karlskoga. Såg ni många matcher då också?
Leif: - Ja, i princip alla.
Annika: - Sen har vi varit här på Råsunda så ofta vi kan.
Hur ofta blir det?
Leif: - Vi har ju en dotter som bor här i Stockholm också, men vi tittar inte på alla matcher. Det kanske blir tio per säsong.
Annika: - Nu är det ju sista året, då ska vi försöka hänga i och se varenda hemmamatch tycker jag.
Hur känns det, sista året på Råsunda?
Annika: - Det känns sorgligt. Det är en viss stämning här som ger rysningar.
Vad är det finaste ni upplevt här på Råsunda under Daniels alla år i AIK?
Annika: - Det var väl när de tog guld.
Leif: - Derbyna är fantastiska!
Annika: - Och Champions League, vi kom hem mitt i nätterna (skratt). Vi körde hem efter matcherna. Men sen när AIK kom hem från Göteborg 2009 och när Daniel fick komma in här… då var man stolt som förälder (skratt).
Det Daniel håller på att göra nu är ju något väldigt speciellt och sällsynt. Vad tror ni att det beror på att han som den första allsvenska utespelaren sedan 1947 gör fler än 400 allsvenska matcher?
Annika: - Han har ju både bra psyke och bra kropp. Han brås på mamma, näe då…(skratt).
Gör pappa Leif något i idrottsväg idag?
Leif: - Jag spelar golf idag. På min tid skulle man ju sluta vid 30. Det var ju så då, de är ju som bäst vid 30.
Finns det något vi glömt att prata om innan vi rundar av?
Annika: - Det är en stor gemenskap när man följer barnen inom idrotten. Det har varit en stor glädje att följa barnen och vara engagerad.
Vad tror ni om ”400-matchers-vallen”, gör Daniel två matcher till innan säsongen är slut?
Annika: - Det tror jag absolut! Om det inte skulle hända något speciellt, det får vi hoppas att det inte gör.
Leif: - Han säger själv att han känner sig bra tränad i år.
Annika: - Han säger själv att sedan han blivit äldre så är han mer fokuserad på försäsongsträningen än när han var yngre. Det blir väl så när man mognar.
***
Nu saknas bara en match till…
På den magiska dagen, Annandag Påsk den 9 april 2012 stod jag inför valet att åka till Kalmar och se AIK:s match på plats, eller stanna hemma i Stockholm och se matchen någonstans på tv. Det blev det sistnämnda. På O´Learys på Stockholms central ser jag hur AIK besegrar Kalmar FF med 2-1. Daniel, som fick starta på innermittfältet i premiären mot Mjällby åtta dagar tidigare, fick starta på bänken i matchen mot KFF. I den 74:e minuten på Gulfågeln Arena byts Daniel Tjernström in mot Robert Åhman Persson. 400 allsvenska matcher är nådda! Tjerna är på planen både när Kalmar kvitterar AIK:s 1-0-ledning och när Celso Borges nickar in Helgi Daníelssons fina inlägg som ger AIK segern på övertid. När Tjerna byts in visas en liten ruta längst ner till höger på tv-skärmen. Där ser man fem namn: överst Sven Andersson 431 matcher, sedan Thomas Ravelli 416 matcher, sedan Sven Jonasson 410 matcher, sedan Daniel Tjernström 400 matcher och femma Magnus Erlingmark 366 matcher.
Dagen efter AIK:s match mot Kalmar begav jag mig till Karlberg för att träffa Tjerna…
Del sex i detta tidsdokument kommer på hemsidan under lördagen.
Text: Tommy Arvidsson