Krönika: Månadsrapport maj farväl
Dagen då detta skrivs är fotbolls-Sverige i mentalt bakrus, efter en fest som kom av sig där borta i Poltavatrakter. Jag är mest fascinerad över den där hybrisen som vi gnagare ständigt beslås med, men som tycks vara en fullt naturligt betingad nationalsjukdom i samband med de flesta mästerskap. Hur analyserna inför inte har fokuserat mer på Sveriges vingklippta försvarskultur är för mig en total gåta. Vårt lands bästa insats igår – Johanna Frändéns frisyr, utan konkurrens!
Så ser jag någon annan av alla dessa studio-wannabies i någon av kanalerna stå där och språka dylika spörsmål med en viss herr Daniel Majstorović, och jag tänker ”visst, ja – det finns ett fotbollsliv efter EM”. Och det har funnits ett före…
Nu kändes det väl inte under maj månad som att mittbackspositionen var där AIK behöver förstärka, även om Alexander Miloševićs skada fortsatte gäcka den store talangen. Måhända blir Niklas Backman nästa proffsflykt, och vi får bespetsa oss på ett starkt Balkan-influerat försvarslås till hösten, åtminstone vad efternamnen beträffar.
Men skador har liksom försommarvädret givit viss snålblåst före EM-uppehållet, och med facit i hand löste väl den svartgula skaran detta godkänt, så att poäng bärgades i rimlig utsträckning. Inte minst de avslutande hemmamatcherna ger hopp inför hösten, även om det lär kännas nära nog hopplöst att nå ikapp det allsvenska ledarlaget.
Maj inleddes med en radda tuffa uppgifter, med två av de tre-fyra svåraste bortamatcherna för året, och Råsundahistoriens sista prestigeladdade hemmaderby däremellan. Aprils symmetri i att kryssa hemma, vinna borta övergick i några ströpoäng, och årets första och hittills enda torsk. Och som en extra backlash förmådde man därefter inte hämta hem tre poäng borta mot jumbon. Nu är det ju så att alla kan slå alla i den moderna svenska jämlikhets-jotan, så någon chock ur sannolikhetsperspektiv var det ju knappast.
Och den sena straffkvitteringen i Örebro (med ytterst förutsägbar alibi-utvisning på Robert Åhman Persson som följd), fick ju två sköna och spegelvända pendanger. Ett smaskigt självmål av lillebror i derbyt, och med vårsäsongens i princip sista Råsundaspark såg Viktor Lundberg till att det trots allt slutade i dur mot Gais. Viktor har delat AIK:are i gemen i två läger vad gäller hans lämplighet i elvan. Man har alltid ögonen på sig som anfallare i ett måltörstande AIK.
Men målet han gjorde mot göteborgarna torde ha tystat en del. Visst, det var frukten av en rejäl groda hos motståndet, men löpningen han sätter in före det bidrar, och var av ett klassiskt terrier-snitt. Stora målskyttar luktar sig till lägena ur ingenting. Visa mer sådant, och fler kritiska röster lär dämpas, inte minst då ett par andra patenterade pastejer letat sig in i maskorna under maj.
Annars är förstås matchen före det – mot IFK Norrköping – den som ligger klart bäst till att utses till årets bästa. 5-2 talar sitt tydliga målrasselspråk. En tredjedel av årets målskörd uppstod där och då, och det sista målet kom till med en speed som inte setts sedan 2006. Daniel Gustavssons gryende form förtjänar förstås också en eloge, liksom vår självklare nye kelgris Robin Quaison. Celso Borges håller en sådan kvalitet att han är bra även när han inte är det.
För egen del stod jag och SMS:ade när Pontus Engblom i april gjorde 1-0 mot Blåvitt, jag var bortrest när Sundsvall besökte, och hemåt-logistik gjorde att jag smet i förtid vid bägge de ovan nämnda slutminutsmålen mot blå- respektive makrillrandigt. Och när AIK avfärdade Peking satt jag fast i bilkö på motorvägen mellan Roslagen och Råsunda. Snopet! Så undertecknad väntar fortfarande på årets första hemmamål live på den gräsängd som alltid funnits hos mig sedan barnsben. Och som aldrig mer ska omgärdas av det symboliska hopp som spirande försommargrönska är full av.
Nya tider. Annorlunda tider. Bättre tider?
Text: Stefan Livstedt
***
Stefan Livstedt skrev krönikor efter AIK:s fotbollsmatcher under sju säsonger. Dessa har nu sammanställts i en bok med titeln Hela vägen svart & gul – en resa i tiden 2003 - 2LAX9. Klicka på bokannonsen i texten och köp den i webbshopen eller direkt över disk i AIK Shop.
***
Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.