1955 startade Europacupen och Mässcupen för klubblagen i Europa och 1960 var det dags för den första upplagan av Cupvinnarcupen. 1971 bytte Mässcupen namn till Uefa-cupen, 1992 bytte Europacupen namn till Uefa Champions League och 1999 upphörde Cupvinnarcupen och lagen gick istället in i Uefa-cupen. 2009 bytte Uefa-cupen namn till nuvarande Uefa Europa League och 2021 tillkom Uefa Europa Conference League. Sex svenska klubbar debuterade i de europeiska turneringarna innan AIK klev in i gemenskapen; Djurgårdens IF (1955), IFK Göteborg (1958), IFK Malmö (1960), IFK Norrköping (1956), Örgryte IS (1964) och Malmö FF (1964). Uefa räknar inte titlarna i Mässcupen som Uefa-titlar då turneringen inte organiserades av dem, men Fifa räknar med dem som officiella klubbtitlar.

I början av september 1965 meddelades datumen för AIK:s kommande cupspel, där även Malmö FF och IFK Göteborg representerade Sverige. AIK hade svarat för en bra inledning på Allsvenskan 1965 och låg vid sommaruppehållet på andra plats bakom Malmö FF efter att man noterat 7V-3O-1F efter halva serien och MFF höll ledningen på något bättre målskillnad. Veckan innan det var dags för matchen i Bryssel gick AIK dock på en riktig stjärnsmäll då man föll med hela 1–5 mot IF Elfsborg på Råsunda fotbollstadion i Solna, än idag den största hemmaförlusten mot boråsarna.

Dagen innan AIK:s match i Bryssel spelade bland annat två numera europeiska giganter i Mässcupen då AC Milan besegrade Racing Club de Strasbourg Alsace med 1–0, och hemma på Stamford Bridge i London vann Chelsea FC med 4–1 mot AS Roma. AIK saknade på utlandsresan två defensiva klippor i form av Lennart Hemming och Lennart ”Liston” Söderberg som istället var på landslagets läger i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Sverige skulle söndagen den 26 september 1965 möta Västtyskland på Råsunda i det pågående VM-kvalet inför VM i England 1966.

Torsdagen den den 23 september 1965 var det så dags för AIK:s första match i Mässcupen och för motståndet stod Royal Daring Club de Bruxelles på Stade Oscar Bossaert i den belgiska huvudstaden Bryssel. AIK:s tränare Henry ”Garvis” Carlsson hade tagit ut följande elva spelare till den historiska matchen; Arne Lundqvist, Tommy Stenborg, Bengt Westerberg, Allan Wikström, Björn Anlert, Jim Nildén, Owe Ohlsson, Kjell Pettersson, Lennart Backman, Björn Carlsson och Bo Holmberg. Cirka 5 000 åskådare fanns på plats då den irländske domaren Patrick Graham blåste igång spelet och man fick se en fartfylld match där hemmalaget tog ledningen genom Armand Randoux efter drygt tio minuters spel. Nio minuter senare var det kvitterat då vänsterinnern Björn ”Lill-Garvis” Carlsson tog sig igenom hemmaförsvaret och ur snäv vinkel lyckades skjuta in bollen bakom målvakten Jean-Pierre Goossens. ”Lill-Garvis” var fem minuter senare, tillsammans med centern Lennart Backman, med i förarbetet till AIK:s ledningsmål som gjordes av högeryttern Owe Ohlsson. Det var ingen lätt match för AIK och målvakten Arne Lundqvist svarade för flera bra räddningar. Bortalaget spelade dock bra och publiken hyllade emellanåt AIK-spelarna med ovationsartade applåder, där speciellt Björn ”Lill-Garvis” Carlsson blev något av en favorit, och med kvarten kvar fastställde vänsterhalven Jim Nildén slutresultatet till 3–1 (2–1).

Några dagar efter hemkomsten till Sverige var det allsvenskt derby mot Hammarby IF på Råsunda. AIK bjöd söderbröderna på en riktig kölhalning och vann med hela 8–1 efter bland annat fyra mål av Owe Ohlsson. Hemma i Sverige rönte cupmatcherna inget större intresse vid denna tidpunkt och inför returmötet i Solna tisdagen den 19 oktober 1965 såldes endast ynka 992 biljetter på de öppna sektionerna Östra övre (10 kr), Östra nedre (9 kr) och Södra ståplats (4 kr). AIK kom till spel i det helvita matchstället och med en startelva bestående av; Arne Lundqvist, Lennart Söderberg, Bengt Westerberg, Lennart Hemming, Kjell Pettersson, Bo Holmberg, Lars Sjöström, Owe Ohlsson, Björn Carlsson, Jim Nildén och Lennart Backman. Solna bjöd på mulet väder och sju plusgrader vid avspark. Matchen blev ingen minnesvärd historia och var mest en uppvisning i hårt, fult spel av gästerna som var mer intresserade av att sparka på AIK:arnas smalben än på bollen och även den norske domaren fick passa sig för att inte sänkas av ett slag mot honom. Owe Ohlsson hade en boll i nät efter en halvtimmes spel, men målet dömdes helt riktigt bort för offside.

Gnaget var nära att notera en seger, speciellt i slutet av matchen då man tryckte på mot gästernas mål, men Jim Nildéns jätteskott efter hörna i den 84:e matchminuten hindrades från att gå i mål av lagkamraten Lars Sjöström som stod parkerad framför mållinjen. Efter 90 spelade minuter blåste domaren Sverre Eugen Olsen från Oslo av matchen som slutade 0–0 och AIK avancerade därmed till den nästa omgången där FC Servette från Schweiz väntade. Det blev där dock respass för AIK trots 2–1 i hemmamötet, men 1–4 i returen i Genève skickade ut Gnaget från den första erfarenheten av internationellt cupspel på hög nivå. I Allsvenskan 1965 slutade AIK på tredje plats, fyra poäng efter Malmö FF och två poäng efter IF Elfsborg.

I slutet av juli 2022 är det dags för nästa kapitel i AIK:s Uefa-historia då man för första gången genom tiderna ställs mot FC Vorskla från Poltava, Ukraina.