En sista intervju med Elias "Elie" Mineirji | AIK Fotboll

Kan du berätta lite om din ”spelarkarriär” i AIK
-1982 gick jag från mittback i Sundbybergs IK till forward i AIK. Det blev två titlar med AIK:s juniorer (Allsvenska ungdomsserien) tillsammans med lagkamraterna Johan Mjällby, Tomas Lagerlöf, Peter Hallström, Magnus Hedman mfl.
Jag spelade flertalet B-lagsmatcher och hann även med någon träningsmatch och cupmatch med AIK:s herrlag. Elie berättar att klimatet på den tiden skiljer sig väldigt mycket från hur det är idag. Det var råare förr och inte lika välkomnande som det är när dagens juniorer tränar och spelar matcher i A-laget. Nu ställer man krav samtidigt som man lyfter och tar hand om spelarna på ett bra sätt och det gäller både tränare och spelare.

Hur började du som tränare i AIK?
-År 2000 samtidigt som jag tränade Hagalunds IS seniorer rekryterade Jim Nildén mig som tränare för sonens lag födda 1995. Jag lärde då även känna Leif Karlsson och Björn Wesström och fick från hösten 2003 uppdraget att träna pojkar födda 1992 tillsammans med Asim Khullar. Laget kanske inte var det starkaste i Stockholm, men förmodligen ett av de som hade starkast sammanhållning och krigade för varandra. Vi levde efter divisen ”se till att andra har det bra så kommer du att få det bra, på och utanför plan”. I 13-års åldern gick laget till final i S:t Erikscupen med spelare som Robin Quison (uppflyttad från P93). Jag hade en bra mentor i Micke Stahre som då hade AIK:s juniorer och hade lång erfarenhet på hur man ska jobba med unga spelare då jag själv hade mest erfarenheter från seniorer.

När anställdes du på heltid och hur såg det ut då?
-2006 blev tjänsten som fotbollskonsulent ledig och jag sökte och fick tjänsten. Valet mellan att vara biträdande rektor/lärare eller hålla på med min hobby var enkel, trots att det innebar lägre ersättning.
De som var anställda utöver sportchefen Leif Karlsson på AIK Ungdomsfotboll var Michael Hjelmberg för ”förstalagen” på pojksidan och Johan Lager på flicksidan. Jag fick en allt i allo roll med ansvar för knatteskolan, interna tränar-och ledarutbildningar, utbildningar gentemot förbunden, samarbetsklubbar, material, cuper, läger, värdegrundsfrågor, matcharrangemang mm. Det var väldigt lärorikt och jag fick verkligen uppleva och arbeta med allt ifrån ”breddfotboll” till ”elit” och handskas med tränare, spelare och föräldrar på alla möjliga sätt. Energin fick jag från alla positiva och hjälpsamma tränare och alla glada spelare både på pojk- och flicksidan som kom till träning och match med glädjen att få sparka på bollen, träffa kompisar och springa runt med en AIK-tröja.

Berätta hur AIK Ungdomsakademi startade upp
-Under säsongen 2008 tränade jag flera lag och var ansvarig för all pojkfotboll från knatte till P18 (ej U17/19). Ett av lagen i vår verksamhet, pojkar födda 1997, hade en väldigt stark föräldragrupp och ville hela tiden hitta nya vägar och möjligheter för deras söner och klubben. Jag var både tränare och förälder i gruppen och det är framför allt två idéer som blev verklighet som än idag har satt positiva spår i AIK Ungdomsfotboll. Det ena var en internationell turnering där de bästa lagen i Europa skulle bjudas in och endast AIK som svenskt lag skulle få delta. Med hjälp av ett brinnande engagemang i AIK familjen, sponsorer och Solna stad startade man igång Lennart Johansson Academy Trophy som under 10 år blev en succé sportsligt, medialt och publikmässigt. Nu kommer turneringen framöver att spelas i Portugal i AIK:s regi där Riki Simic har sin vakande hand på precis samma sätt som han hade under de tidigare åren.
Den andra idéen var att få alla spelare i P97 att gå i samma skola för att få fler träningspass och tränas av heltidsanställda tränare. Efter influenser från internationella akademier började AIK Ungdomsakademi att formas. En arbetsgrupp med föräldrar från P97 (Per Carlsson och Thomas Gravius) och personal i AIK (Leif Karlsson, Elie Mineirji och Johan Lager) bildades. Man knöt till sig sponsorer och samarbetsskolan Råsunda skola och gjorde en tydlig projektplan på hur man skulle bli den första ”riktiga” fotbollsakademin i Sverige. Startskottet blev hösten 2008 där man hade det mesta klart och där en viktig pusselbit var att headhunta de bästa tränarna i Stockholm, Peter Wennberg som kom till AIK hösten 2008 tog hand om duktiga P95 och P96, jag fortsatte med P97 och P98 samtidigt som jag blev akademichef och Tobias Ackerman som rekryterades in hösten 2009 fick ansvaret för våra yngsta födda 99/00. Med åren anställdes fler heltidsanställda tränare och ledare med specialfunktioner (naprapater, fystränare, målvaktstränare mm) och vi kunde redan då erbjuda något som man nu kan se i de flesta storklubbar i Sverige. Sedan akademi-certifiering infördes i Sverige har AIK haft 5 stjärnor (högsta möjliga) och det bygger väldigt mycket på att man tidigt gjorde bra saker och som man fortsatt förvaltat på ett bra sätt.
Då jag släppte mina tidigare roller och skulle hinna med att träna både lag och vara akademichef anställdes Henrik Jurelius som koordinator för all ungdomsfotboll. Som akademichef var jag ansvarig gentemot skolan, sponsorer och tillsättning av tränare tillsammans med Leif Karlsson. Under de kommande åren tränade jag akademilagen pojkar födda 96, 97, 98 och 99. Redan andra året visade sig satsningen lyckad sett till resultaten i SM och Sanktan och spelare som kommit fram från dessa och kommande åldersgrupper upp till A-laget. AIK Ungdomsakademi vann utmärkelser som bästa pojkklubb i Stockholm före bland annat BP som brukade prenumerea på denna titel tidigare.

Kan du nämna några spelare som du har tränat och som nu spelar eller spelat i allsvenskan eller utomlands eller har ett A-kontrakt med AIK?
-Det är väldigt många som gått hela vägen och som bör nämnas. Förmodligen kommer jag glömma några och hoppas innerligt att de inte tar illa upp. Jag kan försöka nämna några från det äldsta laget jag tränat i AIK (pojkar födda 1992) fram till det sista året jag tränade U19 (födda 2000-2002).

Niklas Maripuu, Robin Quison, Christian Kouakou, Anton Saletros, Noa Sonko Sundberg, Christos Gravius, Ocar Kahl, Alexander Isak, Nebiyou Perry, Oscar Krusnell, Robin Holm, Leopold Wahlstedt, Bilal Hussein, Samuel Brolin, Daniel Mushitu, Adam Ben Lamin, Julian Larsson, Eric Kahl, Mirza Hasanbegovic, Tom Strannegård…

Samtidigt kommer väldigt många spelare som jag tränat och som förhoppningsvis har tålamod gå via lägre divisioner och ta sig upp till allsvenskan. Det finns bevisligen inte bara en väg då spelarna är olika och tar olika vägar utefter deras och andras beslut. Det vi har kunnat gett spelarna är en bra utbildning och glädje till fotbollen så att de ska fortsätta göra det de brinner för.

De sista åren i AIK var du chefstränare för U16-19, ansvarig tränare i U19 och länken till AIK A. Berätta hur det var.
-Från att i början av min tränarkarriär ha tränat seniorer, därefter arbetat med väldigt unga spelare så kom suget att få arbeta med äldre ungdomar som ska ta steget till seniorspel. Det var ett enkelt steg då de befintliga tränarna som arbetat med dessa åldersgrupper hade varit länge i AIK och att jag hade goda relationer till A-laget där många av de har varit tränare i AIK Ungdomsfotboll tidigare. Jag vill rikta ett stort tack till hela A-lagsstaben som varit fantastiska i relationen mellan U19 och A-laget och alltid sett till hela AIK:s bästa. Jag är också tacksam att ha fått arbeta med två ansvariga tränare, Andreas Alm och Rikard Norling, med stora AIK-hjärtan och som alltid hade dörren öppen mellan AIK U och AIK A. Jag kände mig alltid som en del av tränarstaben och kunde välja hur ofta jag ville vara med och det uppskattades alltid. Sedan att Peter Wennberg och Patric Jildefalk var i staben under dessa år gjorde det ännu enklare då vi tidigare arbetat ihop i många år.
Vi i U19 skapade ett starkt team med olika spetskompetenser. Min och AIK:s målsättning var att U19 skulle spegla A-laget med funktioner och upplägg så att spelarna snabbt ska kunna acklimatisera sig när de kommer upp till A-laget. Jag ansvarade för laget och videoanalysen, Johnny Gustafsson assisterade och såg till att skolan fungerade ihop med fotbollen, Nils Lindgren var assisterande tränare, fystränare och naprapat, Victor Lyberg naprapat, målvaktstränarna Peter Björklund (första året) och Filippo Biliotti (andra året), servicepersonal Tommy Kviltén och Kari Somilainen och lagledaren John Palmell. De flesta av dessa hade roller även i U16 och U17.
Vi fick arbeta med spelare som vi hade tränat när de var yngre och även spelare som vi själva rekryterat in tillsammans med Benny Isebark, chefsscout för AIK Ungdomsakademi. Det tillsammans med en bra anläggning på Råsunda IP och ett gott samarbete med Solna gymnasium gjorde att vi hade allt vi kunde önska oss. Jag tror att alla dessa faktorer är en stor anledning till att så många spelare nu tar sig till elitfotbollen. För mig och teamet har alltid antalet spelare som gått vidare till elitfotbollen och att spelarna mått bra varit måttstocken till att verksamheten var bra. Dock kan man lägga in SM-guld och Ligacup-guld, Ligacup-finaler mm på dessa spelare och ledares meritlista de senaste åren och det ska inte underskattas.

Du har även varit involverad som tränare för ungdomslandslagen
-Ja, jag blev kontaktad av Claes Eriksson, chef för ungdomslandslagen U17-21 och blev tillfrågad om jag ville vara involverad i U15-17 landslagen. Jag fick under fyra lärorika år vara assisterande tränare under Roland Nilssons befäl för P00 och P98 landslaget. Man fick följa spelarnas utveckling från pojkspelare till steget in i respektive klubblags A-lag. Det var väldigt nyttigt då jag kunde ta med mig internationell erfarenhet och kravställning tillbaka till AIK:s verksamhet för att skruva på fler detaljer som gör att spelarnas chanser att lyckas skulle ökas. Man kan nu se flera av dessa spelare knackade på U21- och A-landslaget och får speltid i allsvenskan och högsta ligorna i Europa och det är kul.

Hur ser du på höjningen av akademiåldern i AIK?
-Jag tror och det med min erfarenhet och en del forskningsstudier att har man en bra spelarutbildning i en klubb med bra tränare så kan selektering hellre ske senare än för tidigt. De som försöker bevisa fördelar åt något av hållen ska alltid ha med spelarnas välmående i åtanken och där är tyvärr tidig selektering en stor bov till att flera slutar spela fotboll för tidigt. Om och då säger jag OM alla klubbar och tränare kunde ha en gemensam sund syn på spelarutbildning där så många som möjligt får ta del av resurser med bra tränare, ytor, faciliteter mm så skulle vi få fram ännu fler duktiga spelare, bra medborgare och ett hälsosammare klimat. Nu ser inte verkligheten ut så, där duktiga välutbildade tränare ska räcka till alla, ytor och träningstider ska vara rättvist fördelade då det inte finns tillräckligt många planer mm. Jag har fört statistik på AIK-spelare långt tillbaka i tiden och det visar inte hur många spelare som kommit fram vid tidig eller senare selektering, däremot visar det tydligt att fler spelare slutar med fotbollen tidigare i åldrarna vid tidig selektering. Jag har inget facit, det enda jag kan säga att klubbarna ska stå för vad de gör, tro på det och framför allt se till att alla mår bra. Det enda facit jag har är att spelare går olika vägar till toppen och det har jag väldigt många exempel på (Alexander Isak, Robin Quison, Anton Saletros m fl) och ingen är den andra lik.

Hur ser du på AIK:s pedagogik
-Först och främst måste man våga hänga med i utvecklingen. Jag har varit i AIK i 20 år och skulle jag göra samma sak som för 20, 10 eller bara 5 år sedan så skulle spelarna inte fått den bästa utbildning som går att få med den nya tekniken och forskningen som finns. Det betyder också att det vi gör nu inte kommer att göras på samma sätt om 5 år och då gäller det att haka på.

Man (AIK) går mer och mer åt att ha matchlika situationer i träning och att alla övningar ska innehålla spelsekvenser där spelarna själva ska ta beslut efter förutsättningar de ställs inför och de erfarenheter de har från tidigare situationer. Jag tycker det är helt rätt, samtidigt som jag anser att det optimala är att ta beprövade framgångsrecept från tidigare år och blandas med det nya för att få ut maximalt av spelarna. Hur det kan se ut får vi ta någon annan gång…

Hur ser du på din och AIK:s framtid-AIK kommer alltid vara AIK och kommer att vara en av de största klubbarna i Norden både gällande ungdomsfotbollen och A-lagen även i framtiden. Hur ungdomsfotbollen kommer att se ut framöver är svårt att säga, men gör man som man tidigare gjort att man alltid vill ligga i framkant och leda utvecklingen så ser framtiden ljus ut. Själv kommer jag att följa utvecklingen från sidan och kan göra det på ett bra sätt med min nya tjänst inom Svenska Fotbollsförbundet (gruppchef för Nationella fotbollsutbildare). Där kommer jag att vara en del av Utbildnings-/Utvecklingsavdelningen och kommer kunna påverka tränar- och spelarutbildningen i Sverige där självklart AIK ingår. Ser även fram emot att följa mina tidigare kollegors framfart och de spelare man tränat nå ännu högre höjder i sina karriärer.

Till slut vill jag tacka för den fina avtackningen jag fick efter alla dessa år och vill påminna alla i AIK att i slutet av våren tacka av en av de största legenderna i AIK genom tiderna, Leif Karlsson, på ett sätt som anstår en AIK-legend.

Tack Elie för din tid i AIK och vi önskar dig lycka till med ditt nya uppdrag!