Detta innebär att svenska elitfotbollsföreningar, inklusive AIK Fotboll, kvarstår i den limbo vi befunnit oss i sedan början av mars. För att bryta denna osäkerhet önskar jag att vi, fotbollens aktörer och Folkhälsomyndigheten fortsatt för dialog för att så snabbt som möjligt återstarta svensk elitfotboll. Detta bör av formella skäl ske under Riksidrottsförbundets översikt, men det är för mig tydligt att elitidrottens intressen i dessa diskussioner behöver representeras tydligare.

Inom AIK Fotboll har vi tagit utbrottet av covid-19 på största allvar och varit mycket noga med att följa myndigheternas rekommendationer. Hälsan – både i samhället i stort och hos våra ideellt engagerade, medarbetare och spelare – måste alltid komma först.

Samtidigt som vi aldrig får kompromissa med hälsa och säkerhet har vi en skyldighet att vidta de åtgärder vi kan för att minimera krisens skadeverkningar. Annars riskerar vi att inte ha någon elitfotboll att återkomma till. Svensk elitfotboll är inte bara en folkrörelse, det är också en näring. En näring som skapar 5 000 direkta arbetstillfällen och ett stort antal ytterligare sådana i kringliggande branscher. Vi är också en näring där effektivitet är primärt och ekonomisk vinst sekundärt, varför marginalerna ofta är så låga att de redan i kalkylerna är negativa. De uteblivna intäkter krisen fört med sig slår därför mycket hårt mot oss och som läget är just nu är inte frågan om utan när många svenska fotbollsklubbar kommer att gå i konkurs.

För att återstarta fotbollen utan att kompromissa med säkerheten har SEF tagit fram ett ”protokoll för genomförande av SEF-klubbarnas matcher under covid-19”. Detta innehåller en rad säkerhetsåtgärder – baserade på bedömningar från fotbollens medicinska expertis – som säkerställer att en successiv återgång till ett normalläge för svensk elitfotboll sker på ett ur smittspridningssynpunkt säkert sätt. Min förhoppning var att Folkhälsomyndigheten skulle ge oss godkännande att sparka igång under förutsättning att detta ambitiösa protokoll följs, på det vis som skett i Tyskland samt i våra nordiska grannländer Danmark och Norge.

Med respekt för det svåra arbete Folkhälsomyndigheten har att hantera, och förståelse för att deras främsta prioriteringar legat i andra samhällsfunktioner, ställer jag mig frågande till att elitidrotten likställs all annan idrott. Det är stor skillnad på professionell fotboll och idrott som bedrivs längre ned i seriesystem och på breddnivå. Som kommersiell näring omsätter vi miljardbelopp och har resurser för att säkerställa en säker återstart, samtidigt som behovet på grund av våra många anställda är än mer skriande. Denna skillnad hoppas jag att Riksidrottsförbundet framfört i sin dialog med Folkhälsomyndigheten, oavsett om så varit fallet tycks bilden inte gjorts tillräckligt klar.

Jag ser heller ingen större skillnad mellan elitfotbollen och andra näringar som tillåts fortgå för att överleva. Jag blir förbryllad och frustrerad när den fotboll jag älskar inte tillåts utan fysiskt publik medan exempelvis travnäringen, Kulturhuset och Stadsteatern fortsätter underhålla via TV-sändningar på det vis vi skulle vilja.

Ett argument mot att återstarta svensk elitfotboll är att det skulle skapa rusning till sportbarer, vilket skulle öka smittspridningen. Detta är en risk vi måste ta på allvar. Jag tror tyvärr att vi kommer att behöva hantera detta problem oavsett om svensk elitfotboll tillåts eller inte. Detta eftersom de tyska, engelska och spanska ligorna kommer att återupptas och enligt samma logik riskera att locka till gemensamt tittande. Denna fråga behöver vi och myndigheterna lösa tillsammans med landets krögare. För att hitta sådana lösningar står AIK Fotboll självklart till förfogande.

Fotboll i landets högsta serier må vara avkoppling och nöje för många av oss på läktaren, men det är också en affärsverksamhet som ger arbete till tusentals medarbetare som sliter för att få vår verksamhet att gå ihop. Det är servicevärdar, ungdomstränare, kommunikatörer, ekonomer, materialförvaltare och säljare, bland andra, som valt att bygga sina liv kring arbeten i våra klubbar. För dessa är fotbollen inget sommarnöje, den är ett yrke.

Min starkaste uppmaning och förhoppning är att vi, elitfotbollens aktörer, under Riksidrottsförbundets översikt gemensamt med Folkhälsomyndigheten hittar en väg till en återstartad elitfotboll. För detta är det av yttersta vikt att Riksidrottsförbundet, och dess ordförande Björn Eriksson, ser skillnaden mellan elitidrott och breddidrott och tillsammans med oss representerar båda dessa grenar utifrån deras olika förutsättningar.

Avslutningsvis vill jag önska er alla en trevlig fortsatt helg. Själv ser jag med hoppfullhet fram emot att imorgon följa Robin Quaisons Mainz i bortamatchen mot Köln i den återstartade tyska ligan. Hemifrån TV-soffan, såklart.

Text: Robert Falck, Ordförande i AIK Fotboll