Första halvlek inleddes förhållandevis händelserikt, och den första halvan av halvleken bjöd på flera skapliga chanser för bägge lagen. Först gästerna genom AIK-bekante Ahmed Yasin som testade ett distansskott efter knappt tio minuter, men ganska rakt på Oscar Linnér i AIK-målet. Efter en kvarts spel var det AIK som skapade sin första riktigt bra chans, Henok Goitom med en lyftning till Sebastian Larsson med fint läge till höger i straffområdet, Larsson fick dock inte riktigt till avslutet som kunde styras undan av utrusande Häcken-målvakten Peter Abrahamsson.

Tre minuter senare skapade AIK kanske sin bästa chans i första halvlek, en frisparksvariant slutade med en höjdboll in mot Karol Mets nära mål vid den bortre vänstra stolpen, men mittbackens nick smet strax utanför närmsta stolpen. Kort därefter, i den 20:e minuten, istället en bra chans på nytt för gästerna, Alexander Jeremejeff försökte avslutade ett rakt, snabbt anfall genom att vrida in bollen intill den bortre stolpen, men avslutet gick istället strax utanför.

Därefter var det som att matchen mer eller mindre gick i stå. Uppriktigt hade det väl trots allt inte varit någon på något sätt sprudlande tillställning fram tills dess heller, felprocenten var förhållandevis hög hos båda lagen, men den bjöd dittills i vart fall på några målchanser. Men därefter följde en tjugominuters period av närmast ingenting. Successivt skapade sig gästerna ett litet spelmässigt övertag medan AIK stundtals hade svårt att etablera något eget spel, men spelavbrotten följde tätt på varandra, och kvaliteten totalt sätt var för låg sett till vad man kanske ska kunna vänta sig av två förväntade topplag. Första halvlek skulle dock bjuda på ytterligare en ytterst kvalificerad målchans, detta när klockan hunnit in på stopptid. En Häcken-frispark från tämligen långt håll förvaltades sånär på bästa sätt av Joona Toivio, men stolpen räddade Oscar Linnér och AIK från underläge precis innan paus.

Den andra halvleken fick successivt en annan karaktär än vad den första bjudit på. Häcken tappade mycket av det spel som varit mest vägvinnande för dem i första halvlek; det raka, snabba kombinationsspelet. Istället föll man åt att slå höga, långa bollar mot Jeremejeff, eller omständigt uppbyggnadsspel som sällan tog dem hela vägen fram till offensivt straffområde. AIK å sin sida hittade lite mer rätt i utgångspositionerna, fick upp fler spelare lite högre upp i banan, och fick därmed alternativ att sätta uppspelen på och kunde få fast bollen på mittplan på ett klart bättre sätt.

Målchanserna var dock fortsatt ganska lätträknade, man hade varsin skaplig chans under den inledande kvarten av halvleken, AIK med ett lågt inspel från vänster som slutade med en hörna, och gästerna genom ett direktskott av Ahmed Yasin strax över efter ett av få snabba anfall efter marken. Men som nämnts så gick det totala övertaget över matchbilden allt mer över i hemmalagets favör, och när drygt halva halvleken var spelad började det också bli ganska påtagligt. Därför var det minst sagt lägligt när målet kom med kvarten kvar, just när Häcken förberedde sina första byten för att få in ny energi i laget.

Målet uppkom också genom två verktyg som den som följer AIK känner väl igen; en i princip perfekt diagonalboll in bakom motståndarens backlinje från Enoch Kofi Adu, mot en djupledslöpande Daniel Sundgren. Den senare tog behärskat ned bollen på bröstet, och avslutade i farten med att peta in ledningsmålet i den lilla luckan som fanns mellan Peter Abrahamsson och den första högra stolpen.

Slutskedet av matchen blev givetvis helt förändrad när hemmalaget istället hade en ledning att försvara, och gästerna försökte lyfta laget och forcera framåt. De enda riktigt vassa kvitteringslägena som gästerna åstadkom hittade man genom det vapen som dittills varit närmast att ge utdelning, det vill säga Joona Toivios frisparkar. Två gånger om fick mittbacken möjligheten, först med drygt tio minuter kvar, bara någon meter utanför straffområdet, men den gången blev riktningen inte helt lyckad och Oscar Linnér kunde tämligen enkelt boxa undan det avslutet.

Sedan det som skulle bli den sista nämnvärda kvitteringschansen när klockat precis hunnit in på stopptid. Frispark på nytt, från lite längre avstånd denna gång, men återigen var precisionen inte helt på topp från Toivios sida, och Oscar Linnér kunde fånga in bollen, även om det kom först efter en lite farlig retur. AIK höll alltså undan och kunde bärga sin andra seger i årets allsvenska.