Söndagen den 20 maj 2012. Allsvenskan var framme i den elfte omgången då tabellsjuan AIK tog emot femman IFK Norrköping inför 11 896 åskådare på Råsunda fotbollstadion i Solna. AIK hade på sina fyra spelade hemmamatcher noterat fyra oavgjorda matcher, den senaste mot Djurgården tolv dagar tidigare då gästernas mittback Marc Pedersen svarade för ett klassiskt självmål i den 89:e matchminuten som fastställde slutresultatet till 1–1. Matchen mot IFK Norrköping var den näst sista omgången innan Allsvenskan tog ett fem veckor långt uppehåll, med anledning av sommarens Europamästerskap i Polen och Ukraina.

Chefstränaren Andreas Alm ställde upp med en startelva (4-4-2) bestående av Kyriakos Stamatopoulos- Martin Lorentzson, Per Karlsson, Niklas Backman, Nils-Eric Johansson – Daniel Gustavsson, Robin Quaison, Daniel Tjernström (K), Martin Kayongo-Mutumba – Celso Borges, Viktor Lundberg. Solen sken över Nationalarenan och det var 20° då domaren Michael Lerjéus från Skövde klockan 17:30 blåste igång matchen. Redan i den fjärde matchminuten tog IFK Norrköping ledningen efter att Gunnar Heidar Thorvaldsson tryckt in bollen från ett läge nära mål och innan matchklockan ens hunnit passera 17 minuter ökade Astrit Ajdarevic på ledningen efter ett bra skott som satt i den bortre, vänstra gaveln. Det började visslas på läktarna och det kändes som om en begynnande storm var på gång, men bara 51 sekunder efter 0–2 låg bollen i bortalagets mål. Martin Kayongo-Mutumba slog en fin lyftning i djupled som Daniel Gustavsson mötte perfekt, vann duellen mot en försvarsspelare och placerade in reduceringsmålet via målvakten Abbas Hassans vänstra stolpe. Målet var DG:s första tävlingsmål i AIK-tröjan. Reduceringen väckte AIK och tre minuter senare kom kvitteringen. Celso Borges slog en passning mot Viktor Lundberg i ytan till höger utanför straffområdet, och med ett högerskott pangade han in 2–2 i det närmsta krysset.

AIK visade upp ett helt annat anfallsspel än tidigare under säsongen och man sköljde fram i anfallsvåg efter anfallsvåg mot gästerna som visade upp ett stukat självförtroende efter att förlorat med 0–6 borta mot BK Häcken i omgången innan. AIK:s plötsligt fröjdiga anfallsspel, långt bättre än något vi sett på Råsunda tidigare denna säsong, skulle snart ge ytterligare utdelning. Först fick Martin Mutumba ett skottläge i den 30:e minuten, och minuten därpå vann man en hörna till höger. I den 32:a matchminuten lyfte Daniel Tjernström in en högerhörna mot den första stolpen där Martin Lorentzson mötte perfekt med pannan och nickade in 3–2 via målvaktens fingertoppar. Fem minuter senare fick Martin Kayongo-Mutumba ett bra läge att öka på ledningen efter att Abbas Hassan rivit ner Viktor Lundberg, men Mutumbas straffspark träffade högt upp i den högra stolpen. Uddamålsledning i paus efter en stark avslutande halvtimme av AIK.

Den andra halvleken tog vid där den första slutade. AIK malde på och fick utdelning efter endast åtta minuter. Celso Borges hittade Nils-Eric Johansson i straffområdet, en väl avvägd lyftning mot Robin Quaison vid den bortre, högra stolpen och han kunde vinkla in 4–2 bakom en chanslös målvakt. Målet var Quaisons första tävlingsmål för klubben. AIK fortsatte att fullständigt dominera matchen och det kändes som om det var en minnesvärd match som vi som var på plats bevittnade. I den 77:e matchminuten fastställde AIK slutresultatet. Celso Borges slog en djupledsboll mot Viktor Lundberg, som avslutade på halvvolley, ett skott som Hassan släppte retur rakt ut på, och där dök Daniel Gustavsson upp och tryckte in sitt andra mål. Under slutminuterna gav hemmapubliken laget en stående ovation. Efter tre stopptidsminuter blåste domaren av matchen och de tre poängen tog upp AIK till fjärde plats i tabellen.

*****

Söndagen den 7 juni 1953. Det var dags för den 22:a och sista omgången i Allsvenskan 1952/1953 och femman AIK tog emot tvåan IFK Norrköping inför 18 712 åskådare på Råsunda fotbollstadion. Gästerna hade redan säkrat det stora silvret bakom mästarna Malmö FF. Publiksiffran var den tredje högsta för AIK under den allsvenska säsongen där 20 854 mot MFF var den högsta. Söndagen hade fotbollsmässigt inletts kl 10:45 då AIK och IFK Norrköping möttes i den allsvenska reservlagsserien på Hagalunds IP. Utanför Råsunda bjöd AIK-orkestern på musik från en timme innan avspark då publiken anlände gående, cyklande eller med bussar från bland annat Odenplan. AIK:s startelva (2-3-5) bestod av Bengt Kjell – Ivan Bodin, Lennart Askungen – Gösta Nilsson, Lennart Carlsson, Arne Lind – Kurt Hamrin, Lars Hall, Ingvar Olsson, John Göras, Bertil Bäckvall. På bänken satt tränaren Per Kaufeldt. Domaren Nils Nyström från Kumla satte kl 13:30 pipan i munnen i sin första match på Råsunda och startade serieepilogen då Solna bjöd på mulen himmel och 17°.

Gästerna tog ledningen i den 19:e matchminuten då Sven Axbom överlistade den kepsbärande smålänningen Bengt Kjell i AIK-målet. AIK hade spelat bra i den första halvleken och centern Ingvar ”Tjotta” Olsson samt högeryttern Kurt Hamrin hade haft tre jättelägen att göra mål. När IFK Norrköping i inledningen av den andra halvleken gick fram till både 2–0 (Herbert Sandin) och 3–0 (Henry Källgren) kändes segern klar för Peking. Känslan blev inte mindre då Ivan Bodin i den 64:e matchminuten sköt en straffspark mot den vänstra stolproten, men målvakten Bengt “Zamora” Nyholm räddade. Straffmissen var dock startskottet på en mäktig AIK-offensiv som det skulle talas länge om. Det var dock nära 4–0 till bortalaget i den 65:e matchminuten, men Bengt Kjell räddade Henry Källgrens avslut i fritt läge och en halvminut senare var det istället reducerat till 1–3. Ingvar “Tjotta” Olsson slog från högerkanten in bollen till vänsterinnern John Göras som satte bollen bakom bortamålvakten. Fyra minuter senare var det match på allvar efter att Kurt Hamrin med bröstet fått in bollen i mål efter förarbete från Bertil Bäckvall och Lars ”Lacke” Hall. 2–3 och 20 minuter kvar på Råsunda.

Med kvarten kvar var det hastigt och lustigt utjämnat. Kurt Hamrin och Ingvar ”Tjotta” Olsson var framme vid motståndarnas mål och Hamrins skott gick i insidan av stolpen och var troligen inte över linjen då ”Tjotta” tryckte in den i nät. Två minuter senare svarade John Göras för sitt andra mål för eftermiddagen, men linjedomaren flaggade för offside och det var ännu 3–3 då de sista tio minuterna inleddes. I den 84:e matchminuten kom säsongens vrål på Råsunda då Kurt Hamrin hittade ”Tjotta” med en precis passning och centern drog till med vänsterfoten och bollen satt återigen i IFK Norrköpings mål. 4–3 och stort jubel både på planen och på läktaren. De två poängen innebar att AIK slutade på femte plats i tabellen. Mötet i reservlagsserien tidigare samma dag slutade 3–3 efter att IFK Norrköping lett med 3–0 i paus.

Svenska Fotbollförbundets nye ordförande Gunnar Lange befann sig på plats på Malmö IP för att i sitt första officiella uppdrag dela ut guldmedaljerna till hemmalaget som i serieepilogen förlorade med 3–4 mot Djurgårdens IF. När Lange under prisutdelningen uppmanade publiken att stämma upp i ett trefaldigt hurrarop för Djurgården kallade han dem istället för ”Jordbrukarnas IF”.

*****

Söndagen den 11 oktober 1925. Det var dags för den åttonde omgången av Allsvenskan 1925/1926 och den nya serien hade startat ett drygt år tidigare. Av 2021 års allsvenska lag var endast tre av dem med under hösten 1925; AIK, IFK Göteborg och IFK Norrköping. AIK låg inför mötet med IFK Norrköping på sjätte plats i tabellen, medan motståndarna låg på nionde plats. AIK ställde upp med en startelva (2-3-5) bestående av Wilhelm van der Haagen – Gunnar Casparsson, Justus Gustafsson – Sven Lindqvist, Helmer Svedberg, Nils Nilsson – Rune Bergström, Herman Carlson, Per Kaufeldt, Eric Ramström, Rudolf Kock. Stockholm bjöd på sol, klart väder och 5° då domaren Thure Bodérus från huvudstaden kl 13:30 satte igång det allsvenska mötet på Stadion dit 4 320 åskådare hade tagit sig. IFK Norrköping satte högsta fart och höll ett högt tempo som AIK inledningsvis hade svårt att försvara sig mot. Efter en kvarts spel gav Olle Ståhl bortalaget ledningen och två minuter senare ökade Brynolf Ekelin i friläge på till 2–0 då han sköt bollen förbi Wilhelm van der Haagen i AIK-målet och goda råd var dyra för hemmaspelarna.

Eric Ramström reducerade i den 23:e matchminuten då han nickade in Per Kaufeldts fina passning, men gästerna svarade för ett 3–1-mål innan pausvilan efter att AIK-målvakten tappat bollen i förstaläget. Tio minuter in i den andra halvleken var det dags för nästa mål efter att vänsterhalv Nils ”Gävle” Nilsson spelat fram skyttekungen Per Kaufeldt. Strax därefter sköt bortalagets Allan Hasselmark ett skott i ribban och marginalerna var på AIK:s sida. Hemmalaget tog efter ramträffar över spelet totalt och IFK Norrköping tröttnade efter det höga tempot som de hållit under stora delar av matchen. I den 63:e matchminuten kom 3–3 och det var b-lagets center Herman Carlson som i sin debutmatch med a-laget dunkade in sitt första mål i nättaket, efter förarbete av Eric Ramström. Matchen såg ut att sluta oavgjort, men i den näst sista minuten slog Herman Carlson till igen. Rudolf ”Putte” Kock slog ett inlägg som debutanten Carlson styrde i mål med pannan. Stort jubel på arenan som härbärgerade de Olympiska sommarspelen 1912 då AIK ledde med 4–3 med endast en minut kvar. Bortalaget var besegrade och i slutsekunderna fastställde Per Kaufeldt slutresultatet till 5–3 efter att han snappat upp en retur från målvakten Gunnar ”Pliggen” Ragnar som inte orkade hålla ”Putte” Kocks skott.

*****

Söndagen den 26 september 1915. 14 månader in i det första världskriget tog AIK emot IFK Norrköping på Råsunda IP i Solna och matchen tillhörde den tredje omgången av Svenska serien 1915/1916. AIK hade inlett seriespelet med en seger (5–2 mot Örgryte IS) och en förlust (1–3 mot Djurgårdens IF). Klockan 16:30 blåste domaren Nils Runeborg igång matchen och det var regnigt samt 5°. Gräsplanen liknade mer en lervälling ön något som det skulle spelas fotboll på, men det hindrade inte bortalaget från att göra både 1–0 och 2–0. Men AIK kom igen och kvitterade innan paus efter mål av Helge Ekroth och Valfrid Gunnarsson. I den andra halvleken tröttnade IFK Norrköpings spelare totalt och hemmadominansen var total. Helge Ekroth svarade för ytterligare två mål innan Louis ”Grålle” Groth också slog in två mål i gästernas mål. Domaren tyckte när det återstod cirka tio minuter av matchen att mörkret över Solna var alltför besvärande för spelet och han blåste sedermera av tillställningen vilket innebar 6–2 till AIK.