Lördagen den 8 februari inleddes lugnt och jag blev kvar i rum 354 under frukosten. När klockan passerade 09 skickade jag en påminnelse till Morten Kalvenes och till en reporter från den norska tidningen Bergensavisen då en intervju var bokad till klockan 09:30 under lördagen. Morten är ju född i Bergen och han har en intressant historia att ta del av. Det blev inget mer mediajobb under lördagen, då all svensk media nu åkt hem och endast podden Vi är överallt är kvar. Minst sagt välbehövligt då det varit work around the clock (för att travestera Bill Haley & His Comets) 26 dagar och kvällar i rad under de två träningslägren. Efter 25 dagliga krönikor i rad från Benidorm och Marbella är jag orolig för att skrivkrampen ska visa sitt fula tryne och komplicera textproduktionen under de avslutande dagarna och visst ska jag erkänna att dagens krönika inte har varit den lättaste att författa.

Små ting kan under ett träningsläger bli till större saker och att mobilladdaren i fredags gick sönder skapade en strulig situation, men under lördagen blev koordinator Thomas Thudin en räddare i nöden då han lånade ut en laddare till mig under resten av resan. Jag var tvungen att avstå lördagens träning på Marbella Football Center då det finns en rad saker att ordna med inför AIK – Degerfors IF på fredag. Jag tillbringade en stor del av tiden i hotellobbyn och helt plötsligt kom en skön artist som ställde upp en keyboard och sjöng under sen eftermiddag och han bjöd bland annat på en helt magisk egen version av Papa Was a Rollin’ Stone.

Kommunikationschef Tobias Larsson är på plats i Marbella under de avslutande dagarna av träningslägret och han är en stor NFL-supporter. Denna helg går Super Bowl av stapeln på Caesars Superdome i New Orleans då Philadelphia Eagles möter Kansas City Chiefs, och när jag för honom berättade om min enda NFL-upplevelse på plats i USA fick Tobias Larsson både ståpäls och gåshud av berättelsen. Den 11 december 1989 flög jag in till Los Angeles efter att ha sett The Rolling Stones en kväll i Hoosier Dome i Indianapolis och två kvällar i Pontiac Silverdome utanför Detroit och det var dags för Monday Night Football på Anaheim Stadium då Los Angeles Rams tog emot San Francisco 49ers. Jag höll på 49ers och fick av en scalper utanför arenan tag i en bra biljett på långsidan bland Rams’ säsongskortsinnehavare. Jag hade fallit för 49ers i och med TV3:s sändningar med legendaren P-A Gullö och jag blev hånad på läktaren när Rams i inledningen av den fjärde quartern gick fram till 27–10. Kanske trodde alla 67 959 åskådarna på plats att det var över, men den legendariske quarterbacken Joe Montana med nummer 16 på ryggen visade var skåpet skulle stå och när matchen var över så stod det 30-27 till 49ers och jag var den enda som lämnade läktarsektionen leende.

Klockan 18 var det dags för middag och till förrätt serverades en morotssoppa som tyvärr fick betyget 1/5. Efter middagen var det en lagaktivitet och på schemat stod en frågesport anordnad av materialförvaltare Håkan Sjöberg där det var 30 bilder på fotbollsprofiler som skulle namnges. Spelarna delades in i lag med fyra, fem spelare i varje lag och ett lag var bättre än de andra, men resultatet är vid denna pressläggning ännu inte presenterad för spelarna så jag avslöjar ingenting mer än att jag var imponerad när jag hörde om resultaten. Håkan Sjöberg och Jompa Palmell sprang på undertecknad vid hissen efter tävlingen och lät mig på stående fot tävla mot mig själv och jag satte 19 av de 30 spelarna. Fredrik Söderberg, Thomas Berntsen, Mikkjal Thomassen var inte heller med på frågesporten då de under kvällen var med huvudpartners på en middag uppe i bergen kring Marbella.

Ett coverband spelade i hotellobbyn fram till klockan 21 under lördagen och den kvinnliga sångerskan hade en härlig scennärvaro som fick den närvarande publiken att dansa till låtar som Blondies One way or another och Adeles Rolling in the Deep. Under livespelningen träffade jag på några AIK-supportrar i hotellbaren och tillbringade en halvtimme med dem och pratade om Gnagets förehavanden innan de försvann ut i Marbella-natten. Under söndagen genomför AIK sitt sista träningspass i Marbella då träningslägrets sista match står på programmet på måndag och sedan är det hemresa på tisdag.

”It was the third of September
That day I’ll always remember, yes I will
‘Cause that was the day that my daddy died
I never got a chance to see him
Never heard nothin’ but bad things about him
Momma I’m depending on you to tell me the truth
Momma just hung her head and said, son

Papa was a rolling stone
Wherever he laid his hat was his home
And when he died, all he left us was alone
Papa was a rolling stone (my son, yeah)
Wherever he laid his hat was his home
And when he died, all he left us was alone

Hey Momma!
Is it true what they say that Papa never worked a day in his life
And Momma, some bad talk goin’ round town sayin’ that
Papa had three outside children
And another wife, and that ain’t right
Heard some talk Papa doing some storefront preachin’
Talking about saving souls and all the time leechin’
Dealing in dirt, and stealing in the name of the Lord
Momma just hung her head and said

Papa was a rolling stone (my son)
Wherever he laid his hat was his home
And when he died, all he left us was alone
Hey Papa was a rolling stone (dad gumma it)
Where ever he laid his hat was his home
And when he died, all he left us was alone”

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.