Att det var två riktigt bra allsvenska lag som möttes fanns det inga skäl att tvivla på under matchen. Men det var också två lag som studerat varandra väldigt noga, pådrivna av varsin tränare som taktiskt präglat sina lag väldigt väl, och på klart olika sätt. AIK försökte (framför allt i första halvlek) spela matchen huvudsakligen centralt i plan, det bjöd Hammarby in till, stängde ytorna med mycket folk tätt kring bollhållaren och vann stundtals också väldigt mycket boll. När spelet vände styrdes istället Hammarby ut mot kanterna av AIK:s cementerade positionsspel, där Hammarby förvisso hittade en del ytor och stundtals ett visst övertag. Men till slut måste bollen in mot straffområdet om bollinnehav ska omsättas i mål, och där hade man det till stor del klart tuffare.

Men som om det bara var förutsättningarna som tvingade fram det skapade lagen ändå en god del målchanser var. Det första riktigt bra läget skapade Hammarby efter knappt åtta minuter, ett långt svepande diagonalt inlägg från vänsterkanten hittade Simon Sandberg djupt ner i straffområdet, högerbacken stötte till på volley och träffade stolpen. Därefter var Oscar Linnér på den och hindrade den från att fortsätta in i mål, varefter AIK kunde rensa undan.

Drygt fem minuter senare var det en liknande situation som resultera i en straffspark för AIK. Kristoffer Olsson måttade ett liknande inlägg som det Nikola Djurdjic hittat Sandberg med tidigare, gästernas Neto Borges hamnade på efterkälken när Henok Goitom ryckte ifrån mot boll, och vänsterbacken svarade med att hålla fast och riva ner AIK-kaptenen. Domaren Stefan Johannesson pekade på straffpunkten ögonblickligen. Men beslutet att ta hand om straffen själv kanske Goitom ångrade efteråt, trots att han fintade ner Johan Wiland ganska tidigt så slog han straffen några decimeter utanför den vänstra stolpen, och det mållösa resultatet stod sig.

Därefter var halvlekens bästa chans AIK:s, och det var Kristoffer Olsson som skapade den till stor del på egen hand när han serverades av Rasmus Lindqvist i farten på offensiv planhalva, bara flöt förbi Hammarbys backlinje och försökte chippa bollen över Johan Wiland. Målvaktsveteranen kom dock ut bra och fick en touch på bollen, tillräckligt för att Neto Borges skulle hinna fram och rensa undan innan bollen passerade mållinjen.

Hammarby skapade sig ytterligare någon hyfsad chans via inlägg, AIK hade ett par frisparkar i bra läge, varav en gick tätt utanför mål slagen av Sebastian Larsson. Med knappt tio minuter kvar fick gästernas Vladimir Rodic ett kanonläge att ge sitt lag ledningen efter att ostört fått avsluta inne i straffområdet efter att Sandberg lagt upp skottläget, men Oscar Linnér stod för en utmärkt räddning och höll nollan intakt.

Den andra halvleken startade lovande med en god del energi, känslan var att Hammarby kanske hade lite mer av bollinnehavet än man haft i första, men det var till större del AIK som skapade målchanserna. Med knappt fem minuter spelat av andra halvlek drog Oscar Linnér iväg en lysande snabb utspark långt upp på offensiv planhalva efter att Hammarby lyft laget högt, Tarik Elyounoussi var snabbare än Junior i löpduellen och kom fri mot Wiland. Vinkeln vart dock lite svag, och målvakten kunde parera Elyounoussis avslut med vänsterbenet.

Därefter hade AIK även de nästföljande två rejäla chanserna i matchen genom en nick av Henok Goitom och ett skott av Rasmus Lindqvist, men inget av avsluten blev särskilt vasst. Istället gjorde Hammarby genom Nikola Djurdjic matchens första mål, trodde man en stund, när han höll sig framme vid bortre stolpen på en lyftning och nickade bollen i mål. Flaggan var dock uppe i luften, och domare Johannesson dömde bort målet.

Därefter var känslan att tempot lite gick ur matchen, lagen tycktes successivt bli lite mer ängsliga och försiktiga, och allt mer fokuserade på att inte släppa in något mål snarare än att göra ett. När lite drygt halva halvleken var spelad utbytte lagen varsin ytterligare chans när först Djurdjic testade skott i ett bra läge strax utanför straffområdet, men sköt utanför, och minuten senare var det Rasmus Lindqvist som fick ett ännu bättre läge att skjuta på halvvolley inne i offensivt straffområde, men skottet gick högt över.

Men totalt sett kändes det lite oväntat när ledningsmålet kom för Gnaget. Med kvarten kvar att spela gjorde Tarik Elyounoussi precis så som han gjort ett antal gånger tidigare i matchen när han fått boll; vände upp och drev framåt. Den här gången fick han driva boll en bra bit in på offensiv planhalva, och i precis rätt ögonblick satte han passningen framåt i djupled mot Henok Goitom som distinkt på ett tillslag vräkte upp bollen i nättaket bakom en chanslös Johan Wiland, följt av ett vansinnigt glädjevrål hos tiotusentals AIK:are på nationalarenans läktare.

Därefter blev matchbilden tämligen logisk och precis som den alltid blir i motsvarande situation; AIK drog ner tempo, Hammarby försökte driva upp det och forcera framåt. Kvitteringslägen åstadkom man inte jättemånga av, ett misslyckat skott av Jiloan Hamad i ett bra läge med knappt tio minuter kvar, samt en nick en bra bit över av Björn Paulsen var det mest nämnvärda. Därtill en situation där bollen tog på armen på Per Karlsson i straffområdet på stopptid, och flera grönvita enträget vädjade om straffspark, men Johannesson nekade och pekade på hörna.

AIK höll undan och vann matchen, och kopplade ett än fastare grepp om serieledningen. Nämnas särskilt i hemmalaget förtjänar Tarik Elyounoussi och Kristoffer Olsson att göra, den senare visar ständigt vilken oerhörd klass han håller och så även idag. Det var främst de två nämnda som dikterade och framför allt vred upp tempot i AIK:s anfallsspel.