Fredagen den 7 februari inleddes stressigt då mobilen visade att endast 1 procents batteritid fanns kvar och då laddaren till min iPhone några timmar tidigare gått sönder i själva fästet för sladden så var goda råd dyra. Stressnivån ökade då mobilen några minuter senare helt dog, men tack och lov hade jag en iPad som kunde skicka mejl och jag fick tag på fina kollegan Filip Wiklund som under förmiddagen kom över med en laddare och i hotellobbyn hann jag fylla på med 51 sköna procent. Medan jag satt i lobbyn checkade den skadade trion Eskil Edh, Martin Ellingsen och Abdihakim Ali in på Hard Rock Hotel för att vara på plats under träningslägrets sista dagar. Även verkställande direktören Fredrik Söderberg och några av AIK Fotbolls huvudsamarbetspartners kom ner till Marbella under fredagen. Framåt klockan 12:30 började spelarna samlas på hotellets uteplats och i lobbyn för att med hyrbilarna ta sig till Banús Football Center. Det blev en annorlunda samling i lobbyn då det samtidigt pågick en soundcheck av en gitarrist inför kvällens uppträdande på hotellet. Undertecknad tog en taxi till arenan tillsammans med Filip Wiklund och Olle Östman och vi anlände vid 12:45 till den välbekanta platsen där AIK:s samtliga träningar 2024 genomfördes.

Medan spelarna förberedde sig för uppvärmningen inledde jag min jakt på en laguppställning till matchen för att kunna skicka den vidare till kommentatorn för sändningen. Arrangörerna är fantastiskt hjälpsamma med allt, men just en laguppställning var inte lätt att få tag i. Jag möttes gång på gång av orden ”diez minutos” då jag gång på gång besökte kontoret just var tionde minut. Med en knapp halvtimme kvar till avspark tog vi plats på den långsidan bredvid bänkarna som var tillägnad klubbpersonal och samtidigt värmde AIK-spelarna upp på fotbollsplanen bredvid. En stund senare begav jag mig återigen bort till kontoret för att om möjligt få tag i en laguppställning, men denna gång via en genväg längs ena kortsidan. Efter att ha passerat läktaren var jag från insidan av arenan tvungen att klättra över några avspärrningar för att komma bort till kontoret. En väldigt nitisk vakt såg detta och började skrika på spanska och för en sekund trodde jag att det var dags att bli utkastad, men en äldre kollega till honom kände igen mig och lugnade ner situationen. Jag mindes där och då tillbaka till den enda gången som jag verkligen blivit utkastad från en arena. Den 9 juni 1987 spelade David Bowie på Stadio Comunale i Florens och innan konserten gick jag och en kompis från schweiziska Basel i katakomberna på den gamla arenan och helt plötsligt blåste Christophs biljett iväg och hamnade vid ett insläpp dit han begav sig för att hämta den. En än mer nitisk italiensk vakt uppskattade inte att Christoph befann sig på baksidan av insläppet och började skrika på italienska. Helt plötsligt blev Christoph tagen i ena armen av vakten och även jag hamnade i onåd och sekunder senare stod vi hastigt och mindre lustigt utanför Stadio Comunale som två levande frågetecken. Detta var innan mobiltelefonens tid så våra två kompisar som befann sig inne på läktaren var helt ovetande om dramatiken som pågick. Tack och lov hade jag fickan full med lire och vi begav oss till biljettluckan för att köpa ytterligare två biljetter till den inte helt utsålda konserten. Vi var extremt nervösa över att återigen möta den nitiske vakten och vi duckade på läktaren då vi såg honom passera nere på löparbanorna strax innan Up the Hill Backwards ljöd ur högtalarna. Samma dag hade jag för övrigt även en konversation med Rolling Stones gitarrist Ron Wood på ett hotell i La culla del Rinascimento.

Laguppställningen kom till slut fram och kommentatorn Albin Skur fick den sänd till sig. Utanför AIK-lagets omklädningsrum kom AIK Fotbolls kommunikationschef Tobias Larsson fram till mig och frågade om jag var starstruck. Jag förstod inte frågan, men då sa han att Chelsea-legendaren Michael Essien var assisterande tränare i FC Nordsjälland och just då befann sig på planen för uppvärmningen. Jag väntade tålmodigt vid sidan av planen, sträckte fram handen och tackade honom för tiden i Chelsea. Hans intensiva ögon lös upp och han tackade och jag hälsade att jag gärna tar en selfie efter matchen. Innan avspark ställde båda lagen och domartrion upp för en tyst minut för offren i Örebro och det vitklädda AIK-laget spelade dessutom med svarta sorgband som materialförvaltare Håkan Sjöberg ordnat med. AIK svarade för en relativt stark andra halvlek i det strålande vädret och vann med 1–0 efter att Alexander Fesshaie fått bollen serverad på silverfat av Andreas Redkin.

Några minuter efter slutsignalen kom Michael Essien fram till mig för den utlovade selfien och det blev även några minuters Chelsea-snack. Jag inledde med att säga till honom att jag ännu är upprörd över domarinsatsen i Champions League-semifinalen hemma mot FC Barcelona den 6 maj 2009. Essien svarade ”the norwegian, he was a bad one”. Jag frågade honom om hans bästa minnen från tiden på Stamford Bridge och svaret blev Champions League-titeln 2012 samt Premier League-vinsten 2006 där han specifikt nämnde hemmamötet med Manchester United FC i den 36:e omgången då titeln säkrades. En dryg halvtimme efter slutsignalen gick Sotirios Papagiannopoulos, Anton Salétros och Kristoffer Nordfeldt upp till den närliggande golfklubben för att hälsa på AIK Fotbolls huvudsamarbetspartners som befann sig där under ledning av Nicole Bertilsson.

Väl tillbaka på hotellet var det dags för middag och denna gång serverades en potatis- och kycklingsoppa som fick betyget 3/5. Jag har under de båda träningslägren i Spanien lobbat för att det ska införas soppa som förrätt på Karlberg och vi får se om det ger resultat under året eller om det krävs starkare lobbyister. Senare under fredagskvällen blev det lite sushi på en mycket trevlig restaurang innan det strax efter midnatt var dags att släcka lampan. Nedräkningen har nu inletts på allvar och det var på fredagen endast en vecka kvar till herrlagets första tävlingsmatch för 2025.

”The vacuum created by the arrival of freedom
And the possibilities it seems to offer
It’s got nothing to do with you, if one can grasp it
It’s got nothing to do with you, if one can grasp it

A series of shocks – sneakers fall apart
Earth keeps on rolling – witnesses falling
It’s got nothing to do with you, if one can grasp it
It’s got nothing to do with you, if one can grasp it

Yeah, yeah, yeah – up the hill backwards
It’ll be alright, ooh

While we sleep they go to work
We’re legally crippled it’s the death of love
It’s got nothing to do with you, if one can grasp it
It’s got nothing to do with you, if one can grasp it

More idols then realities, ooh
I’m OK, you’re so-so, ooh

Yeah, yeah, yeah – up the hill backwards
It’ll be alright ooh”

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.