När och hur inledde du ditt arbete i AIK?
– På hösten 2008 tog Leif Karlsson kontakt med mig, då arbetade jag för Svenska Fotbollsakademin. Vi träffades i gamla västra läktaren på Råsunda stadion och fick AIK:s djärva planer för att starta en ungdomsakademi berättad för mig. Jag var lättövertalad, att få jobba som tränare i AIK var en dröm. Då kände jag mig hedrad att vara den första rekryterade tränaren att tillsammans med Elias Mineirji träna de 4 st åldersgrupperna vi inledde akademin med, pojkar födda 1998-95.

Hur var de första åren i ungdomsakademin?
– Vi växte så det knackade. Det var en rivstart på alla fronter. Väldigt många nya tränare anställdes och tränaromsättningen var tämligen hög. Jag upplever nu i efterhand att det var en tid då mycket utkristalliserades och vi var likt en tonåring – identitetssökande. Vi vann många ungdomsmatcher, men inte ihop. En spännande och nyttig tid.

När började akademin liknande det vi ser idag? 
– Jag tycker man ser spår av allt som har gjorts. Alla de fantastiska ledarna som har varit med på resan har bidragit och präglat akademin. Det har inte varit så många arkitekter, men väldigt många duktiga hantverkare vilket är helt avgörande för en god utveckling. Ett viktigt år var 2013. Då landade de äldre akademilagen på Råsunda IP, dagens hem för pojkakademin. Det är också då resurserna och funktionerna utvidgades, samt inledde sitt arbete till det som påminner om det vi har idag.

Vad är extra minnesvärt ifrån den första tiden?
– Robin Quiasons framfart och effekten akademin fick genom det steget vi hade med Väsby United. Det är min fulla övertygelse att svensk fotboll måste fylla det gap som finns mellan elitfotboll, dvs allsvenskan-superettan, och ungdomsverksamhet. Jag tycker AIK har gjort det engagerat under alla mina år. Den stora utmaningen ligger i att hålla kontinuitet samt kunna hålla så många dörrar öppna som möjligt för att kunna ta hand om olika vägar till elitfotboll. AIK är drivande i den processen och där är de båda sportcheferna, Björn Wesström och Leif Karlsson, föredömen.

Under dina 10 år har du tidigare varit utvecklingsansvarig och senare utvecklingschef, vad har det inneburit?
– För mig är det viktigt att vårda det som upplevs vara AIK i fråga om spelstil och de värderingar vi uppskattar och för oss samman. Ett uttryck jag har arbetat flitigt med är ”Smokinglir, med skruvdobb”. En identitet jag, tillsammans med tränarna i ungdomsfotbollen, har slipat på över lång tid. Jag har påverkat det från ”Smokinglirare” till ”Smokinglir”, d v s gå från ett isolerat individuellt perspektiv till att utgå ifrån att Smokinglir uppstår främst i dynamiken och relationen mellan spelarna. Jag har tagit det från ett substantiv till ett verb. Limmet har varit en viktig del i AIK:s historia, t ex spelets koppling till supportrarna. AIK har varit som bäst när vi spelar ihop, och inte bara spelar samtidigt. Min ambition har alltid varit att agera limmet efter bästa förmåga. Allmänna idrottsklubben, namnet säger allt, vi sitter ihop!

Vad är ”Smokinglir, med skruvdobb”, enligt dig?
– Något som är elegant och lurigt, samtidigt jobbar hårt och tacklar. Men låt oss börja med att reda ut en del begrepp. Spelstilen är ”Smokinglir, med skruvdobb”, något vi aldrig kompromissar med. Du kan ta alla poäng och pokaler från oss, men Du kan inte ta AIK ifrån oss. Vi har i AIK Ungdomsakademi gjort klart vissa taktiska anspråk som föder spelstilen ”Smokinglir, med skruvdobb”. Dessa taktiska anspråk skapar en sk Spelidé som bygger på principer i olika taktiska dimensioner som t ex för laget, lagdelen och spelaren. De taktiska anspråken vi har är;

• Individuellt skickliga aktioner i spelets samtliga spelsituationer. D v s i huvudsak att offensivt ta bollen från en spelyta till en annan (driva, dribbla, finta, vända), och defensivt bryta och ta tillbaka bollen. Vara adaptiv, så som t ex Alexander Isak och målvakten Samuel Brolin, vilja till att fixa situationer och inte skicka vidare problemet.
• Bygger upp centralt – AIK vill vara det lag som har bollen flest gånger rättvända i spelyta 2, i den centrala och inre korridoren, alternativt vänder på spelet över mittfältet, så som t ex Christos Gravius.
• Genomspel efter marken – AIK vill vara det lag som passar flest gånger genom motståndarnas lagdelar. Laget passerar motståndarna mellan luckor; genomspel med passningen eller driver/dribblar, så som t ex Bilal Hussein.
• Kombinationsrikt – AIK vill vara det lag som kombinerar flest gånger in till spelyta 3. Laget luckrar upp motståndaren med kombinationer på 2-4 st spelare, så som t ex en dynamisk ledarfigur Anton Saletros, eller ”tior” som Rickson Mansiamina och Christian Kouakou.
• Avslut – AIK vill vara det lag som flest gånger är i avslutssituationer i matchen, så som t ex Sam Lundholm och Robin Quiason – alltid hota och peka med bollen.
• Dueller – AIK vill vara det lag som vinner flest närkamper, dueller, tacklingar i matchen, så som t ex Noah Sonko Sundberg, som behövde duellspelet för att ta sig in i matchen. Eller Adam Ben Lamin som är elastisk i sitt duellspel. Men också offensivt skickliga spelare som Nebiyou Perry som var stark bollhållare och transportör.

Okej, om dessa taktiska anspråk beskriver vår spelstil, vad är det för spelidé som föder denna stil?
– Ett exempel på en princip är att arbeta aktivt med att prata ”återerövra” istället för att ”försvara”. Vi försvarar hellre bollen när vi väl har den, och när vi inte har den gör vi allt för att så snabbt och så högt som möjligt ta tillbaka den. Jag tror en framåtlutad inställning är en bra instinkt och ett tydligt AIK DNA. I princip innebär det att vi har en attityd och kravställning att ha omställningstid = 0 sekunder. Väldigt mycket börjar och slutar där. Den principen säger oändligt mycket till all typ av träningsdesign. Får du träna med boll mot spelare som gör sitt yttersta att ta tillbaka den så föder det trygga bollhållare mot aggressiv press. Jag säger ofta till tränarna: Sluta coacha bollhållare, få dem som inte har den att jobba hårt för att få den istället. Men tro inte att ungdomstränare i AIK gapar ”PRESS” i alla lägen, det gäller att förstå vikten av centrering och täckning i att återerövra bollen. Åter, allt ska hänga ihop i AIK.

Vad är säreget i AIK:s värderingar, enligt dig?
– AIK Stilen är ett sätt att uttrycka våran kod i form av beteenden och ansträngningar. Det är för enkelt att tro att AIK Stilen är enskilda ställningstaganden om människors lika värden. Det är långt mer djupare så. För mig är ordet respekt att passa bollen respektfullt till en en annan AIK:are. Att spela den på det mest gynnsamma sätt du kan är respekt för varandra och för det vackra i spelet. Eller att arbeta hårt i ett backcheck för en fallen kamrat. Det är genom handling vi visar våra verkliga avsikter och tankar.

Vad har AIK Ungdomsfotboll för utmaningar framöver, enligt din mening
– Fotboll är, till en betydande del, en färskvara. Allt funkar på så sätt och blir exakt så som man handlar, vi kan inte tänka i en riktning och göra i en annan. Man måste varje dag vårda det AIK står för och inte ge vika för så kallad quickfix. Det gäller att vara uthållig i en framgång. Att ständigt bekräfta sin tro genom de aktiva beslut vi tar i vår vardag. Stå för något som bär en högre mening än själva görandet. Detta har varit utmaningen och kommer alltid vara utmaningen. Att göra det vi har bestämt och utveckla efter noggrann analys för att förädla det vi ska göra, vinna med vår stil är utmaningen. Lyckas AIK med detta så attraherar man precis de människor man förtjänar och odlar en kraftfull gemenskap som aldrig är väderkänslig.

– Vi måste också knäcka koden med att inse att organiserad träning inte räcker till för att bli elitspelare. Organiserad fotboll ger så gott som liknande förutsättningar till väldigt många spelare och alla når inte dit. Så det gäller för AIK att verkligen förstå vad som optimerar fostran utifrån ett holistiskt perspektiv. En sådan förståelse är t ex Blåa linjen och integrationen som ÄR en del av AIK:s mylla. Ett annat perspektiv är att inse att det ör individen som når elitfotbollen, inte hela ungdomslag. Därför bör vi i alla planering stimulera till spontanidrott. Vad gör att spelarna kan träna lekfullt innan och efter sin träning på Skytteholm?

– I slutändan vill vi ha fria spelare som löser spelet utifrån vad spelet kräver. Det är spelarnas spel och ingen annans. Tro inte lösningen idag är lösningen för framtiden, det behövs nya lösningar för att möta framtiden nyfiket.

Med tanke på ditt nya uppdrag som förbundskapten för Sveriges P18, hur ser du på svensk landslagsfotboll och dess utveckling?
– Landslagsfotboll är den samlade bilden av den miljö spelarna befinner sig i och har befunnit sig i. Den stora utmaningen primärt ligger i att optimera spelarnas egenskaper till ett så slagkraftigt spel som möjligt. Som förbundskapten är jag i behov av adaptiva och kreativa egenskaper, för att på ytterst begränsad tid nå full effekt av den samlade potentialen. En sekundär utmaningen är naturligtvis att stimulera spelarna på en internationell scen, matchmiljön är i regel den högsta nivån många av spelarna når för tillfället, därför kan landslagsverksamheten fungera som en ”höjd ribba” till att göra personbästa för den enskilde. Det ska bli spännande att agera nyfiket i en miljö med väldigt många duktiga medspelare. Jag har lärt mig mycket efter tio år i AIK, det är jag evigt tacksam för. Det är lärdomar och erfarenheter jag tar med mig till landslagsverksamheten.

Vi tackar Peter för åren som varit och önskar honom ett stort lycka till med sitt nya uppdrag.